För de ytor i trådgården där man ofta går, t.ex. från trädgårdens entré till dörren, eller mellan dörren och trädgårdslandet passar det med en lagd gång.
Om man har gräsmatta på dessa ytor så blir den ojämt sliten vilket kan se tråkigt ut.

Gångar ger också variation och liv till trådgården och kan vara ett mycket vackert inslag.
När det gäller de mindre beträdda ytorna som t.ex. fram till torkställningen, dammen eller liknande kan man vänta att lägga gången. När man ser var det blir upptrampat vet man också den naturliga sträckningen för gången.

Andra mer självklara stråk t.ex. fram till redskapsboden eller växthuset ritar man lämpligen in redan när en trädgård ska anläggas men testa också om de känns naturliga i praktiken.

Grusgång
En av de allra enklaste, och också vanligaste gångarna är grusgången. Den passar för bredare gångar med en tydlig kant.
Underarbetet för en grusgång behöver inte vara lika omfattande som vid stenläggning.

För att grusgången ska hålla sig stabil bör man dock först lägga ett så kallat bärlager med ca 10 cm makadam.
Om det är lerjord behövs ett tjockare bärlager än om underlaget är sandjord.
Man kan sedan lägga ett lager geotextil mellan makadam och grus för att hindra ogräs och därefter ca 2-5 cm grus.
Om det är mer än tre centimeter grus blir det svårare att dra barnvagn och cykla på gången.
Grusgången bör krattas och skyfflas med jämna mellanrum för att hållas jämn och fin.

Så anlägger du en grusgång
1. Gräv bort den befintliga jorden där gången ska anläggas.
2. Fyll på med 10 cm makadam så att ytan ligger två till tre centimeter under den ursprungliga marknivån.
3. Packa och jämna till bärlagret ordentligt.
4. Lägg ev. ett skikt geotextil ovanpå makadamlagret.
5. Lägg på 2-5 cm grus.

Stengång
För att anlägga en gång av stenar eller plattor krävs ett grundligare förarbete och kan variera beroende på vilken stensort man väljer.

Olika material är också olika lätta att använda. Betongplattor, tegel och marksten går relativt lätt att lägga.
Natursten som granit, skiffer och kalksten kan vara mer tidskrävande då varje platta måste passas till individuellt eftersom plattorna har ojämna kanter och olika tjocklek.

Så anlägger du en stengång
1. Gräv bort minst 20 cm av den befintliga jorden där gången ska läggas.
2. Lägg ett skikt med geotextil i botten.
3. Fyll på med grovt gruskross, som ger stadga och förhindrar sättning vid tjällossning.
4. Lägg därefter ett fem centimeter tjockt lager av sättsand eller stenmjöl.
5. Lägg på de önskade stenarna och jämna till.

Beskrivning
Klätterhortensian eller murgrönshortensia (Hydrangea petiolaris, Hydrangea scandens ) som är dess officiella svenska namn kan fylla ut stora väggytor.  Klätterhortensian klättrar själv på väggar och plank genom att suga sig fast i underlaget.

Bladverket är vackert grönt och de kanelfärgade stammarna  är vackra även på hösten och vintern.  Klätterhortensian blommar med vita ljuvligt doftande blommor i stora flata blomställningar.  Även blomställningarna kan man låta sitta kvar över vintern om man vill. Kan även täcka mark effektivt innan den hittar något att klättra uppåt  på.

Växtplats
Klätterhortensian trivs både i sol och skugga och vill ha lucker sandblandad  mulljord. Den klättrar bäst på väggar som inte får för mycket sol, men utvecklar mest blommor i solen.
Skötsel
Behöver inte bindas upp då den själv suger sig fast i underlaget. En del ser de vissna blomställningarna som prydnad under vintern, men de går att klippa bort om man föredrar det. Plantan går att skära tillbaka på våren.

Syren, Syringa vulgaris.

Syrener är en klassisk växt i svenska trädgårdar och har odlats länge i vårt land både kring gamla torparstugor men även som syrenbersåer vid slott och herrgårdar.

Syrener kan planteras i de flesta trädgårdsjordar. Den trivs dock bäst om jorden är näringsrik, gärna med hummus och något lerhaltig.  Det är lätt att ta rotskott från äldre exemplar. Rena arter kan även frösås. Soligt läge ger rikast blomning men även halvskugga fungerar.

Efter blomningen bör man skära bort de vissnade blomklasarna  så att de inte stjäl de kraft från nästa års blomning. Under senhösten eller vintern kan man gallra bort rotskott och svaga och skadade skot.  Även de äldsta och risigaste grenarna kan skäras bort för att ge plats åt nya friska rotskott.  Om man skär ner hela busken på en gång, resulterar det i en mycket kraftig rotskottbildning som ändå måste glesas och man får vänta längre på blomningen.

Sjukdomar som kan drabba syrener och hur de åtgärdas

Syrenbakterios orsakar bruna fläckar på bladen och svarta, insjunkna fläckar på de nya skotten som sedan dör. Syrenbakterios orsakas ofta av fuktig och frostbenägen placering. Klipp bort angripna skott så fort som möjligt. Många nya syrensorter är resistenta mot syrenbakterios.

Verticillum, vissnesjuka, kan drabba syrener så att bladen blir matta i färgen, vissnar och faller av. Buskarna blir svagare och till slut dör de. Ta bort angripna buskar och sätt nya friska i ny frisk jord.

Syrenmal När malen lägger ägg på bladen ger det upphov till minor på bladen i vilka larverna lever. Klipp bort och bränn alla angripna blad.

Syrenarter

Den vanliga syrenen, Syringa vulgaris är mycket robust och kan bli upp till 7 m hög. Man kan också stamma upp syrenen så att den istället för en buske bildar ett litet stamträd, men då gäller det verkligen att hålla efter rotskott och skott som växer ut från stammen under kronan.

Syringa vulgaris ‘Sensation’

Hos den vanliga syrenen är blommorna vita eller ljust lila liksom hos sorten ‘sensation‘ eller vita och sprider en ljuvlig syrendoft. Det finns även några svagt gula sorter t.ex. ‘Primrose‘ och ‘Beauty of Moscow‘.

Det finns även sorter som är mörkt lila t.ex.  ‘Andenken an Ludwig Späth‘.

Syringa x chinensis, parksyren, är en hybrid mellan S. vulgaris och S. laciniata. Den växer upp till en ca 4 m hög buske. Blommorna är något mindre än hos vulgaris men de finns fler i en klase, som också vanligen är större. Det finns flera sorter t.ex. den rosalila ‘Saugeana‘ och klarar sig bra upp till zon 4.

S. x josiflexa är en hybrid mellan S. josikaea och S. reflexa. Den bildar upp till 3 m höga buskar. Den blommar med långa, något glesa, purpurrosa halvhängande klasar och trivs upp till zon 6.

Syringa x josiflexa

S. josikaea, ungersk syren, bildar smala upp till 3-4 m höga buskar. Blommorna är lilarosa medn en 1,5 cm lång kronpip. Arten är härdig och klarar sig ofta upp till zon 7.

S. meyeri,  (S. palibiniana, syn. S. valutina) är en nätt liten syren med små blad och blommor. Den är liten och kompakt och blir ca. 1,5 m och trivs upp till zon 4.

S. microphylla, smalbladig syren. Vanligast är sorten  ‘Superba‘ som är en 2 m hög tätvuxen syren med tunna, håriga grenar och rosenröda blommor och passar bra upp till zon 4.

S. x prestoniae, prestonsyren. En kraftig, härdig, upp till 4 m hög buske som är en hybrid mellan S. reflexa och S. villosa. Den har stora, breda blad och ganska upprättstående blomklasar. Finns i flera sorter t.ex. sorten ’Coral’ är vanlig. Klarar sig bra upp till zon 5-6, beroende på sort.

S. reflexa, hängsyren. Bildar stora, glesa buskar, upp till 4 m höga. Blommar mycket vackert med 15- 20 cm långa, doftande blomklasar. Den finns i färgnyanserna  vitrosa till mörkrosa. De utslagna blommorna är ljusare än knopparna så klasen ser tvåfärgad ut. Trivs upp till zon 6.

S. reticulata, (Ligustrina amurensis var. japonica), ligustersyren. En upp till 7 m hög buske eller litet flerstammigt träd med ligusterns gulvita blomfärg och med syrenens doft.

S. tigerstedtii, Upp till 3 m hög och nästan lika bred buske. Bladen är äggrunda, gröna med grönvit undersida och håriga nerver. Blommorna är bleklila i stora, väldoftande klasar. Trivs upp till zon 5.

S. tomentella, luddsyren, har ”ulliga” bladundersidor och graciösa, hängande ljuslila blomvippor. Busken blir upp till 3 m hög och trivs upp till zon 5.

Syringa tomentella, luddsyren

Klätterväxter kan vara lika vackra som fascinerande. De kan göra en trist fasad spännande eller skapa avdelade rum i trädgården.
Och det går att hitta klätterväxter för alla syften och vädersträck, även om öster och västersidorna av ett hus är mest idealiska för klätterväxter.
I söderläge krävs värmetåligare klättrare och jorden måste vara mullrik och fuktighetshållande. Det är inte heller alla växter som trivs på en norrsida, men även om det inte är direkt solljus där, så finns det tillräckligt med ljus för ett flertal olika klätterväxter.

Avgörande är också underlaget som växterna ska klättra på. Klängväxter klättrar på olika sätt.
Självhäftande på skrovliga underlag
Självhäftande på skrovliga underlag är t.ex. murgröna, rådhusvin och klätterhortensia. De fäster bra på sträva tegel trä eller putsade väggar. Om väggen är putsad finns dock risk för att putsen så småningom lossnar av växtens tyngd, så det rekomenderas inte på rappade hus, utan då är det bättre att välja spaljeer och andra klättrare.

Klättrare med griporgan
Klättrare med griporgan är t.ex. vildvin, klematis och luktärter. Dessa kan inte hålla sig fast på släta ytor eller alltför grova spaljeribbor, så de behöver smala spaljeribbor eller nät, så att klängena når runt och får tag.

Virande slingrande skott
Växter som har virande slingrande skott är t.ex. blåregn, bokharabinda och kaprifol. Dessa klarar att klättra runt grova stöd och tjocka trädgrenar.

Plantera inte växten för nära väggen utan gärna minst en halvmeter ut ifrån väggen. Om den kommer ut en bit, minskar risken för skador på huset och växten har lättare att få tillräckligt med vatten.

Klätterväxter som trivs i söderläge
I ett söderläge bör marken vara mullrik och fuktighetshållande. Täck gärna marken med gräsklipp eller barkmull. Vårvärmen i ett söderläge kan också göra att vissa vintergröna växter som t.ex. blåregn börjar växa för tidigt och riskerar att skadas av sen nattfrost. Skugga gärna med säckväv mot för tidig uppvärmning.
Växter som trivs i söderläge är t.ex.
Kameleontbuske (Actinidia kolomikta). (Zon 1-5) Den har rosa-vita blad på hanplantorna och ätliga bär.
Slingerstormhatt (Aconitum hemsleyanum) (Zon 1-5). Perenn.
Fembladig akebia (Akebia quinata) (Zon 1-3). Doftande brunröda blommor.
Trumpetranka (Campsis radicans). (Zon 1). Orange blommor.
Klematis (Clematis) (Zon 1-3) T.ex. Huldine med stora vita blommor, Princess diana (Clematis texensis) med vinröda klockformade blommor eller Souvenir de Capitaine Thuilleaux, mörkröd med purpurrödastrimmor på kronbladen.
Vinterjasmin (Jasminum nudiflorum) (Zon 1-2). Blommar med gula blommor på bar kvist.
Rosenvial (Lathyrus latifolius). Perenn ört.
Klängrosor.
Skogsklematis (Clematis vitalba).

Klätterväxter som trivs i österläge
I stort sett alla klängväxter trivs vid österväggar. Man för bara se upp med alltför kraftiga temperatursvängningar när morgonsolen gassar efter en kall natt.
Bokharabinda (Fallopia baldschuanica) (Zon 1-3) Kan bli 15 meter hög.
Blåregn (Wisteria sinensis) eller japanskt blåregn (Wisteria floribunda). (Zon 1-3) Kan bli sex meter hög.
Eldkrasse. Tropaeolum speciosum). (Zon 1-4) Perenn ört.

Klätterväxter som trivs i västerläge.
De flesta klätterväxter trivs i västerläge. Om stora träd eller andra hus skuggar väggen får man dock satsa på de mindre solkrävande växterna.
Klematis t.ex. Royal Velours eller Etoile Violette (Clematis viticella). (Zon 1-5).
Orientalisk klättersumak (Rhus orientalis) (Zon 1-3).
Sibirisk månfröranka (Menispermum dauricium) (Zon 1-6).

Klätterväxter som trivs i norrläge
Under sommarhalvåret för även norrväggen en del morgon och kvällssol om inga träd skuggar runtom. Därför kan vissa rosor trivas här.
Vita klängrosor (Mme Plantier) (Zon 1-5). (Maxima) (Zon 1-7). Venusta Pendula (Zon 1-5). Polstjärnan (Zon 1-7).
Rosa klängrosor. (New Dawn) (Zon 1-5). Maiden´s Blush (Zon 1-6).
Murgröna (Hedera helix). Glansbladig och städesgrön. (Zon 1-3)
Humle (Humulus lupulus). (Zon 1-6).
Guldhumle (Humulus lupulus Aurea (Zon 1-5).
Praktkaprifol (Lonicera tragophylla) (Zon 1-2) Gulröda doftande blommor.
Vintertry (Lonicera henryi) (Zon 2) Städesgrön med gulröda blommor.
Pipranka (Aristolochia macrophylla) (Zon 1-5).
Klätterhortensia (Hydrangea anomala petiolaris). (Zon 1-4).
Skenhortensia (Schizophragma hydrangeoides) (Zon 1-4). Blir ca 4 m hög med vita blomflockar.
Sibiriskt klematis (Clematis alpina sibirica) (Zon 1-7) Blommar med vita små blommor.

En häck är en viktig byggsten i en trädgård. Den skapar rumskänsla, gränsar av och ger skydd mot blåst och insyn. Genom att klippa häcken kan man anpassa höjd och bredd efter omständigheterna. Skillnaden mellan häckplantor eller buskar är deras ålder. Buskar är några år äldre och därmed större. Det kan ge en funktionsduglig häck tidigare. De är då också dyrare men man kan också sätta plantorna något glesare. (Ca 2st / meter istället för 3-4 st per meter).

Förberedelser
Försök se till att förutsättningarna är desamma för hela häckens längd. Luckra gärna jorden till 50 cm djup och lika brett. Byt ut eller gödsla jorden om den är stenig och näringsfattig. Stora träd i närheten kan också ställa till problem. En björk kan t.ex. stjäla mängder med vatten och näring från ett ganska stort område vilket gör att häcken blir lägre och tunnare vid det området.

Plantering
När du planterar din häck, gräv en grop för första plantan. Sätt ner plantan och fyll med jord från nästa hål osv. Då slipper du flytta jorden två gånger för varje hål. Det är också smidigt om man är två. En som sköter plantorna och en som planterar. Vattna igenom jorden ordentligt efter planteringen.

Skötsel
Lövfällande häckar klipps på vintern, då du ger dem den huvudsakliga formen. Spänn en lina längs överkanten för att få kontroll på höjden när du klipper. Se till att häcken är smalare i toppen och bredare nedtill. De sluttande sidorna ger mer ljus till de nedre partierna som därmed får fler blad och blir tätare.

Putsa av årsskotten under sommaren. Klipp inte för mycket de första åren. Klipp bara in sidoskotten lätt och toppa de skott vuxit sedan förra beskärningen.

Här är de fem vanligaste och mest lämpade häckarna för olika syften.
Buxbom (Buxus sempervirens)
Lämplig höjd på färdig häck: 20-80cm
Antal häckplantor per meter: 6-8st
Antal buskexemplar per meter: 3-4st
Pris / m häckplantor: 150-200kr
Pris / m buskplantor: 600-800kr
Tillväxt på höjden per år: 10cm
Härdighet: Zon 1-3
Jord och ljusförhållanden: Tål sol och skugga och de flesta jordtyper utom alltför styv lera. Gödsla med fullgödsel två gånger per år under uppväxttiden.
Beskärningstid: Vinter och sommar. Ej senare än månadsskiftet juli/augusti
Övrigt: Låg och ständigt grön infattningshäck.

Avenbok (Carpinus betulus)
Lämplig höjd på färdig häck: 1-2m
Antal häckplantor per meter: 3st
Antal buskexemplar per meter: 2st
Pris / m häckplantor: 30-60kr
Pris / m buskplantor: 180-250kr
Tillväxt på höjden per år: 20-30 cm
Härdighet: Zon 1-4
Jord och ljusförhållanden: Tål skugga. Trivs inte i alltför blåsiga lägen. Trivs med humushaltig och kalkrik jord. Gödsla med fullgödsel två gånger per år under uppväxttiden.
Beskärningstid: Vårvinter. Putsa bort årsskott på sommaren. Får inte klippas ner vid planteringen och inte heller toppas förrän häcken nått sin slutgiltiga höjd.
Övrigt: Lätt att forma. Funktionell och vacker även på vintern då de bruna bladen sitter kvar till våren.

Vinterliguster (Ligustrum vulgare atrovirens)
Lämplig höjd på färdig häck: 1-1,8m
Antal häckplantor per meter: 3-4st
Antal buskexemplar per meter: 2st
Pris / m häckplantor: 30-60kr
Pris / m buskplantor: 80-150kr
Tillväxt på höjden per år: 15-25cm
Härdighet: Zon 1-3
Jord och ljusförhållanden: Vindtålig. Tål sol och skugga. Gärna kalkhaltig jord. Gödsla med fullgödsel två gånger per år under uppväxttiden.
Beskärningstid: Vårvinter. Putsning av årsskott på sommaren. Klipps ner hårt vid vårplantering eller våren efter höstplantering.
Övrigt: Lätt att klippa. Har till skillnad från vanlig liguster gröna blad hela året.

Måbär (Ripes alpinum)
Lämplig höjd på färdig häck: 0,8-1,5m
Antal häckplantor per meter: 3-4st
Antal buskexemplar per meter: 2st
Pris / m häckplantor: 30-60kr
Pris / m buskplantor: 80-150kr
Tillväxt på höjden per år: 15-25cm
Härdighet: Zon 1-6
Jord och ljusförhållanden: Trivs bra i skugga eller sol. Gödsla med fullgödsel två gånger under uppväxttiden.
Beskärningstid: Vårvinter. Putsning av årsskott på sommaren. Klipps ner hårt vid vårplantering eller våren efter höstplantering.
Övrigt: Lätt att klippa.

Idegran (Taxus cuspidata)
Lämplig höjd på färdig häck: 1-3m
Antal häckplantor per meter: 3st
Antal buskexemplar per meter: 2st
Pris / m häckplantor: 100-250kr
Pris / m buskplantor: 400-600kr
Tillväxt på höjden per år: 10-15cm
Härdighet: Zon 1-5
Jord och ljusförhållanden: Tål skugga. Näringsrik ler eller mulljord.
Beskärningstid: Klipps antingen före eller efter vegetationsperioden, d.v.s. i april eller september. Årsskotten kan putsas lätt under sommaren för att häcken ska bli tätare.
Övrigt: Tät och ständigt grön häck. Täl kraftig beskärning

Taklök (Sempervivum)) trivs bäst under karga förhållanden. Med sina tjocka rosettblad och vackra färger blir den ett vackert inslag i stenpartier eller i sluttningar.

Det latinska namnet betyder alltid levande ((semper vivus) och det heter den då den inte tappar sina blad utan behåller färgen året om.

Taklöken finns i ett antal olika färger och varianter. Förutom den vanliga taklöken (Sempervivum tectorum) finns även Bergstakök (Sempervivum montanum) och den speciella Spindelvävstaklöken (Sempervivum arachnoideum) som har bladen täckta av en väv som hjälper växten att binda vätska. Gemensamt för arterna är att de alla är städesgröna, det vill säga de behåller sina blad året om. Färgerna varierar från ljus/silveraktig grön till röda och bruna toner. Blommorna växer på ca 40 cm höga stjälkar, vanligtvis i en röd/rosaaktig ton.

Plantorna förökar sig flitigt via utlöpare med små miniatyrplantor. De kan också förökas med frö. Det tar ca 4 veckor för fröna att gro. Taklöken bör sås i mars för att hinna växa till sig till sommaren. De olika arterna kan också lätt bilda hybrider med varandra.

Skötsel
Växten trivs bäst i sandhaltig väldränerad jord och ska vattnas ytterst sparsamt. I sitt naturliga element lever taklöken under karga förhållanden där den lagrar vatten i de tjocka bladen för att överleva. På vintern och tidig vår bör den täckas över för att skydda mot direkt kyla och den starka vårsolen. Taklöken är härdig till zon 7.

Taklöken är ätlig och i Taiwan tillagas taklöken.
Saften från de tjocka bladen sägs ha en avkylande effekt och saften från bladen kan lindra brännskador och insektsbett.

Rosor är ett klassiskt inslag i de flesta trädgårdar och det finns en uppsjö av olika typer av rosor att välja mellan.
Rosor kan få en trädgård att prunka och förhöjer stämningen med sin underbara doft.
Men njutandet av rosorna behöver inte stanna i trädgården. Den som har mycket rosor kan naturligtvis skapa en egenodlad rosbukett att ge bort vid uppvaktningar och kronbladen kan användas till bordsdekorationer, både färska och torkade.

Rosenvatten
Man kan också göra eget rosenvatten genom att fylla en skål med rosenblad, packa dem tätt och hälla över kokande vatten så att det precis täcker. Låt svalna. Sila bort rosenbladen och häll upp rosenvattnet på flaskor. Förvara i kylskåp. Rosenvattnet kan användas till en uppigande ansiktstvätt på morgonen eller svalkande ansiktsvatten under varma sommardagar. Det kan även användas som smaksättare i bakverk. Man kan också tillsätta 0.5dl strösocker per dl vatten och kokaupp för att få somrig rosensaft.

Rosensocker
Rosensocker görs genom att blanda 1 del rosenblad med 3 delar strösocker.
Mixa rosenblad och strösocker i omgångar. Börja med lika delar socker och rosenblad och tillsätt gradvis ytterligare två delar socker.
Sprid ut rosensockret på en bricka eller plåt och ställ torrt. Låt torka ca 12 timmar eller mer. Mixa det torra rosensockret igen för att få det helt jämnt fördelat. Förvara sockret i en lufttät burk.
Använd för att dekorera överkanten på saft eller drinkglas. Gnid in kanten på glaset genom att dra en citronklyfta runt glasets överkant. Vänd ner glaskanten i ett fat med rosensocker. Lyft och vrid lite och sätt ner igen tills hela kanten är insockrad.

Rosensalt
Lägg ca 0,5 cm tjockt lager havssalt på ett fat och sprid ut ett lager rosenblad ovanpå. Låt torka. Mixa de helt torra rosenbladen med saltet i en mixer. Förvara rosensaltet i en lufttät burk. Använd som badsalt eller som dekorativt bordssalt med smak av sommar.

I vallmofamiljen (Papaveraceae) ingår bland annat släktena Papaver, Meconopsis, Romneya och Stylophorum.

Papaver
Vallmor i släktet papaver är lättodlade och trivs bäst i torra lätta jordar och i soliga jordar. Undantagen är Papaver fauriei (Rishirivallmon,tidigare kallad japansk vallmo) och Eldvallmon (fireball) som gärna vill ha lite skugga och inte för varmt. Rishirivallmon blommar då med sina blekt gula eller gröngula blommor och eldvallmon lyser upp med sina orangea blommor som är dubbla eller halvfyllda med väldigt flikiga kronblad.
Jättevallmon (Papaver Orientale) gillar däremot sol, blir 80-120 cm höga och blommar med stora (minst 10 cm i diameter) blommor i alltifrån vitt till lysande orange eller knallrött.
Till släktet papaver hör också de ettåriga Papaver Somniferum (Opievallmo, pionvallmo och fjädervallmo) som finns från vitt till rött och mörkaste lila och blommar i juli-augusti.
Även Papaver rhoeas (Kornvallmo) är vanlig och täcker ibland hela fält och ängar under juni-augusti. Även denna finns idag i en rad färguppsättningar och även tvåfärgade (vit kombinerat med ytterligare en färg).

Meconopsis
Släktet meconopsis föredrar att växa i skyddad miljö i humusrik, lätt fuktig, men väldränerad jord, gärna med lågt pH-värde. Den mest lättodlade är Engelsk vallmo (Meconopsis cambrica) som passar både på en fuktig äng eller i mer skuggiga lägen med sina gula eller orangea blommor som blommar under juni-oktober.

Stylophorum
Stylophorum vill ha ännu mindre ljus än de övriga släktena. De föredrar skugga och fuktig humusrik jord. Stiftvallmo (Stylophorum diphyllum) blommar i maj med sina gula blommor och passar t.ex. som underplantering till högre buskar.

Romneya
Romneya kommer från norra mexiko och finns bara med en art i Sverige nämligen Buskvallmo (Romneya coulteri). Den måste stå skyddat och övervintras frostfritt (i kruka på frostfri plats eller vintertäckas i södra Sverige). Jorden ska vara näringsrik och den kan bli 100-130cm hög. Buskvallmo blommar i juli-augusti.

Luktärten kom till europas trädgårdar i slutet av 1600-talet och har än idag en självklar plats i många trädgårdar.
Den första odlade luktärten i europa var frön från den vilda sicilianska luktärten, en sort som är populär även idag och säljs under namnet cupani för att påminna om dess historia. Den är tvåfärgad i mörkt blålila med purpurfärgat segel.

I slutet av 1800-talet korsade den engelska odlaren Henry Eckford fram en luktärt som var större än den sicilianska och den fick földaktligen heta grandiflorus. Kort därefter uppstod en mutation som var ännu större och som hade vågiga kanter.

Idag kan man välja bland många hundra sorters luktärtor i de mest fantastiska nynser. Alltifrån vita eller bleka pastellfärger till blåsvarta. Från början var de stora luktärtorna doftlösa men sedan dess har odlarna fått fram sorter som både är stora och doftande.

Luktärtsfrön är hårda och behöver ligga i blöt ett dygn för att gro. Så sedan i täckta krukor och ställ varmt och mörkt. Så snart plantan börjar sticka upp bör den flyttas till en ljus och sval plats.
Vill man ha en buskigare luktärt, knipsar man av den efter det andra bladparet. Då grenar sig plantan och fortsätter att växa med två stjälkar istället för en.
Plantera om, eller plantera ut luktärtorna på friland innan de börjar slingra sig in i varandra.
De vill ha näringsrik välgödslad jord.
Låt luktärtorna få något att klättra på direkt. Då blir de snabbt resliga.
Framåt sommaren kan man uppleva att luktärtorna slutar blomma och torkar ut. För att motverka detta bör man vattna med näringsvatten samt plocka luktärtor regelbundet, gärna ett par gånger i veckan.
Sätt i vas för att få dubbel njutning av luktärtorna.
När man plockar blommorna, stimuleras plantan till vidare blomning. Om den tillåts gå i frö, tycker plantan att den gjort sitt.

Dvärgluktärtor
Dvärgluktärtorna passar bra i kruka eller balkonglåda, men kan naturligtvis även odlas på friland.
Cupid black
Mörklila, nästan svarta blommor.

Northern lights cherub
Gräddvit med fina schatteringar av ljusrosa och lavendelblått.

Penny black cherub
Kompakt rikblommande med svarta blommor.

Villa roma raspberry
Väldoftande kompakt rikblommande med hallonröda blommor.

Halvhöga luktärtor
Theresa Maureen
Blir ca 90 cm hög. Passar i stora krukor eller på friland. Vackra viollika blommor i vitt och lila.

Lavendel bridesmaid
Ca 90 cm hög med blå blommor.

Höga luktärtor
April in Paris
Vita väldoftande blommor med en tunn blå kant.

Big blue
Stora väldoftande blå blommor.

Butterfly
Fjärilslika blommor i vitt med blå lila mönster.

Lady Turrall
Färgstarka väldoftande rosa-lila blommor.

Mollie Rilstone
Väldoftande gräddgula blommor med rosa schattering på vågiga kronbladskanter.

Prima ballerina
Trefärgade blommor i gräddvitt, rosa och lila. Svagt väldoftande. Har fyra blommor på varje stjälk och bildar fylliga buketter. Finns även som blekt lavendelblå.

Queen Alexandria
Gammal väldoftande sort i lysande karminröd.

Förgätmigejsläktet (Myosotis) består av över 50 arter. Vissa är ettåriga, andra tvååriga och några är perenna. I Sverige finns det nio arter som växer vilt. I trädgården brukar man framförallt se Äkta förgätmigej (Myosotis scorpiodes) och skogsförgätmigej (Myosotis sylvatica).

Den har också flera släktingar vars blommor är i det närmaste identiska med förgätmigejens. Dess släktingar Ormöga (Omphalodes Verna) och Kaukasisk förgätmigej (Brunnera macrophylla) har blommor som är mycket lika förgätmigejens.  Hos äkta förgätmigej och skogsförgätmigej är bladen dock håriga, långsmala och lansettlika medan Kaukasisk förgätmigej (Brunnera) har släta, breda hjärtformade blad och Ormöga (Omphalodes) har breda lansettlika blad.  Vidare har äkta förgätmigej och skogsförgätmigej håriga stjälkar med strödda blad, Kaukasisk förgätmigej har en bladsamling längst ner med enstaka småblad på stjälkarna och och ormögats blad växer som en tät matta där de korta stjälkarna med blommor  sticker upp. Även blomningstiderna är olika. Ormöga blommar under större delen av april, Brunnera blommar under april – maj och äkta förgätmigej blommar från juni till augusti.

Både förgätmigej, kaukasisk förgätmigej och ormöga tillhör familjen strävbladiga växter (Boraginaceae).

Äkta förgätmigej (Myosotis scorpioides)Perenn med 15-40 cm uprätt stjälk och lansettlika håriga blad. Sprider sig med utlöpare. Växer vild i större delen av Sverige.  Dalslands landskapsblomma.
Trivs i fuktig miljö och tål inte uttorkning. Det finns flera olika sorter t.ex. vitblommande ”Alba” och ”Snowflakes”, rosablommande ”Pinkie” eller Semperflorens med ljusblå och Thuringen med mörkblå blommor.

Skogsförgätmigej (Myosotis Sylvatica)Tvåårig växt som dock kan överleva flera år och frösår sig själv. Har 30 cm höga, grenade stjälkar med smala finhåriga blad. Kommer från europa och växer vild i Skåne.
Trivs i fuktig väldränerad jord i sol eller halvskugga.
Det finns flera sorter t.ex. Bobo Blue med klarblåa blommor och Victoria Pink med rosa blommor.

Skogsförgätmigej

Ormöga (Omphalodes Verna)Perenn krypande växt som snabbt bildar en tät matta som får stänk av blå färg när blommorna slår ut i maj på ca 20 cm höga stjälkar. Har ovala eller breda lansettformade blad.
Trivs i lätt fuktig jord i halvskuggigt eller soligt läge.

Ormöga

Kaukasisk förgätmigej (Brunnera macrophylla)
Perenn med sträva hjärtformade vintergröna blad. Effektiv marktäckare som blommar april-maj.
Trivs i halvskugga. Sorten ”Betty Brown” har vita blommor och gröna blad medans ”Mr Morse” har vita blommor och silvriga blad. ”Jack Frost” har blå blommor och en filt av silvervit behåring på bladen.

Kaukasisk förgätmigej (Brunnera)

Gladiol (Gladiolus) eller sabellilja ger både höjd och färg åt trädgården. De blommar under hösten när många andra blommor blommat över så de hjälper till att förlänga tiden som trädgården är färgsprakande och vacker.

Plantera gladiolusknölarna ca 10 cm djupt i april-maj  på en solig, varm och skyddad plats.
Gladiolen vill ha väldränerad, mull- och kalkrik välgödslad jord på en solig, varm och skyddad plats.
Det skall inte stå vatten där under vintern, för då ruttnar knölarna.
Vattna när du planterar och se till att jorden inte torkar ut under sommaren. Bind upp med växtstöd när plantorna börjar växa till sig.

Gladiolens blommor är ätbara. De smakar inte så mycket men är mycket vackra att dekorera med.

Många gladioler är hybrider, d.v.s. korsningar.
Hybrid-gladiolerna delas vanligen in i grupper efter hur blommorna ser ut.
Den största gruppen utgörs av de storblommiga hybriderna.
Blomstjälkarna kan bli upp till 120 cm höga med styva stjälkar och starka färger.

Något mindre kompakta och ej så kraftiga är de eleganta, sirliga primulinushybriderna. Blommorna är ofta starkfärgade med ljusare svalg och ”underläppar”. Växten är också lägre, höjden varierar mellan 40-90 cm beroende på namnsort.

Ännu spensligare är miniatyrhybrider. De kan bli lika höga som primulinushybriderna men har inte lika stora blommor. Blommorna är inte heller fransiga utan blombladskanterna är släta, men de kan vara tvåfärgade genom att en vit rand löper i mitten på varje kronblad.

En mycket graciös grupp är fjärilsgladiolerna eller butterflyhybriderna. Här kan höjden variera mellan 70 och 120 cm, men blommorna är mindre och de har oftast en starkare färg i svalget än kronbladen i övrigt.

Ingen av dessa hybrider är vinterhärdig i Sverige.  Gräv upp på hösten efter att första nattfrosten har svett bladen. Ta upp dem försiktigt, skakar av den mesta jorden och hänger upp dem på tork i ett torrt, svalt, frostfritt utrymme. När stjälkarna och bladen är helt torra, klipper man av dem ca. 10 cm ovanför knölen.

Det finns bara några få arter som klarar den svenska vintern. Den härdigaste är Gladiolus imbricatus, rysk sabellilja, en 40-50 cm hög perenn med skarpt rosa blommor, som kan klara sig upp till zon 5 eller 6. Täck gärna med löv och granris under vinterhalvåret, eller lägg en plastskiva på snedden över.

gladiolus imbricatus

Gladiolus communis och Gladiolus byzantinus från mindre Asien klarar sig till zon 3. Den har ca 30 cm höga blomsterstjälkar med en klase av vita, lilarosa eller vinröda blommor utmed stjälken på ena sidan.

Den väldoftande doftliljan, som förr hette Acidanthera bicolor på latin, är numera flyttad till Gladiolus-släktet och heter nu Gladiolus callianthus.

Gladiolus angrips sällan av skadedjur, men knölarna kan angripas av virus.
Det resulterar i dvärgväxt eller förvridna stjälkar. Släng bort dessa knölar.

Bakterier och gladiolusgråmögel kan också orsaka rödbruna alternativt gråa fläckar på nedre delen av bladen. Även dessa knölar måste slängas.

Även trips kan ibland orsaka missfärgning av bladen. Ser man dessa trips kan man bekämpa dem med ett pyretrin-preparat.

När man väljer rosor till sin trädgård är det bra att utgå ifrån trädgårdens naturliga förutsättningar. Man bör också ta den specifika växtplatsen i beaktande, eftersom många rosor kräver full sol för att blomma rikligt. Men det finns också många sorter som blommar fint även på en halvskuggig eller till och med skuggig plats.
Gemensamt för alla de olika rosorna är att de tillhör släktet Rosa i växtfamiljen Rosaceae. Det finns över hundra olika vilda rosarter i världen och utifrån dessa har tusentals olika hybrider och sorter tagits fram. Alla vilda rosor härstammar från den norra hemisfären och de allra flesta hör hemma i tempererade delar av världen. En majoritet av rosorna fäller sina blad varje år, men det finns några som är städsegrön eller nästan städsegröna i sydöstra Asien.
Rosor har alltid fem kronblad, med undantag för arten Rosa sericea som bara har fyra. Inom rosodlingen har man dock lyckats få pistillerna att omvandlas så att de ser ut som extra kronblad. Detta har gjort det möjligt att ta fram rosor som centifoliarosorna som ser ut att ha hundratals tätt packade kronblad.

Trädgårdsodlare brukar normalt dela in rosorna i tre huvudgrupper: vilda rosor, gammaldags trädgårdsrosor och moderna trädgårdsrosor. Till gruppen vilda rosor räknas inte bara de vilda arterna utan också många av deras hybrider. Det är mycket vanligt att rosor hybridiserar på egen hand och många av de vildväxande rosor vi har i Sverige är resultatet av spontan hybridisering mellan olika arter.

Gruppen gammaldags trädgårdsrosor innehåller de rosor som förädlas fram innan år 1867. Anledningen till att år 1867 blivit brytpunkt är att det är året då de moderna tehybriderna, en sorts storblommiga rosor, gjorde entré på rosmarknaden. I gruppen gammaldags trädgårdsrosor blommor de flesta rosor bara en gång varje sommar och olika nyanser av rosa, röd och vit är absolut vanligast när det gäller blomfärg. Gammaldags rosor är även kända för att ofta dofta starkt och angenämt. Själva busken är ofta mycket resistent mot sjukdom.

Inom den moderna rosförädlingen har man normalt fokuserat på storlek, färg och lång blomsäsong vilket lett till att många moderna rosor doftar mycket svagt eller inte alls. I gruppen modern rosor kan man hitta en lång rad olika rosor som varierar storligen när det gäller blomform, färg och växtsätt. ’La Rose’ brukar räknas som den allra första moderna trädgårdsrosen.

Vissa roskännare brukar lägga till en fjärde grupp till de tre ovanstående: landskapsrosor. Under slutet av 1900-talet började trädgårdsmästare och landskapsarkitekter leta efter alternativ till de moderna rosorna eftersom dessa är känsliga och ofta kräver både stor arbetsinsats och mycket kemikalier. Lösningen blev att så kallade landskapsrosor togs fram, rosor som inte kräver särskilt mycket omvårdnad men ändå går att få i fler färger och former än de gammaldags rosorna. De flesta landskapsrosor blommar dessutom upprepade gånger under sommaren och kan odlas på sina egna rötter istället för att odlas på rot från någon robustare rotsort.

Ett annat sätt att dela in rosor är i de fem grupperna gammaldags rosor, albarosor, austinrosor, moscata-hybrider och återblommande rosor.

Gammaldags rosor
Hit räknas då t.ex. alba-centifolia, gallica och damascenerrosor. Dessa har ofta kort blomningstid, vanligen mellan 2-5 veckor. Gammaldags rosor är friska härdiga och robusta och med en underbar doft.

Albarosor
Skuggtåliga och kan planteras mot en norrvägg eller andra platser där träd eller byggnader skuggar.

Austinrosor (engelska rosor)
Austinrosor är korsningar mellan gammaldags rosor och moderna rosor. Har god motståndskraft mot mjöldagg, rost och svartfläcksjuka. Blommorna tål en hel del regn utan att bli fula. Många austinrosor blommar kontinuerligt från slutet av juni till senhösten.

Moscata-hybrider
Har lång blomningstid och blommar långt in på hösten. Ibland hinner de inte vintra in och riskerar då att frysa tillbaka under vintern.

Återblommande rosor
Återblommande rosor kan blomma om under säsongen men kräver god omsorg och skötsel för att kunna blomma om under säsongen. Vissna blommor bör klippas bort och plantan bör gödslas och vattnas för att blomningen ska stimuleras.

Det finns många olika typer av rosor, med olika härdighet, motståndskraft och näringsbehov.
De flesta rosor trivs i allmänt god matjord. Är jorden mycket sandig kan du blanda i lite lerjord eller lergranulat så den håller fukten bättre. Styv lerjord förbättras genom att blanda i lite grus. Avsluta med ett lager grov kompost gräsklipp eller täckbark. För att minska risken för ohyra kan man också täcka marken under rosorna med låga doftande plantor exempelvis tagetes, lavendel, isop eller timjan, då växternas doft förvirrar skadeinsekterna.

När jorden hålls täckt skyddas den cckså från att torka ut och jordstrukturen bevaras.  Om jorden torkar ut eller rosorna får för mycket näring, minskar deras motståndskraft mot ohyra. Att ha andra växter i trädgården som attraherar nyttoinsekter minskar också risken för omfattande angrepp av bladlöss och annan ohyra. Exempel på sådana växter är verbena, praktveronika eller doftande kryddväxter. Smfåglarna och getingar hjälper också till att hålla ohyran i schak.

Hösten är bästa planteringstiden, men krukodlade rosor kan planteras hela året förutom vid snö och frost. Planterar du på våren eller hösten måste du vattna ofta första året innan dess att rotsystemet hunnit utvecklas tillräckligt för att dra upp den mängd vatten som krävs för att försörja blommor och blad.

Förädlade rosor är ofta ympade på en annan härdigare sort. För att den inte ska ta över ska rosen planteras medympstället 7-10 cm under jordytan. Ympstället syns som en utbuktning överst på roten. Blad som riskerar att hamna under jorden vid plantering kan man ta bort.

Se till att rosorna får tillräckligt med vatten hela sommaren. Vattna hellre djupt och grundligt än lite då och då. Rosorna mår bra av lite gödsel, men för lite gödsel gör mer skada än nytta. Med långtidsverkande organiskt gödsel, t.ex. kompost räcker det att lägga på en gång på våren. Använder du handelsgödsel kan man lägga på ytterligare någon gång under säsongen, men inte senare än juli.

Ett rosarium är en ordnad samling av ett stort antal olika sorters rosor.  Det finns ett flertal rosarier och rostrådgårdar i Sverige som är öppna för allmänheten och här hittar du fakta och besöksinformation om dessa rosarier.

Trädgårdsföreningen i Göteborgs rosarium
Rosariet o trädgårdsföreningen i Göteborg skapades 1987  med hjälp av kyrkoherde Göte Haglunds donation av sin samling rosor. Idag kan parken stoltsera med en av norra Europas främsta rosenträdgårdar med 1200 olika sorters rosor.

Fredriksdals museer och trädgårdars rosarium i Helsingborg
Rosariet invigdes 2008 och består av två delar. Den norra och den södra delen är indelad i fyra rum, det vita, rosa, röda och orangegula rummet. Rosorna är samplanterade med olika perenner. Målsättningen är att visa kulturrosornas historia och bevara gamla och odlingsvärda rosor för framtiden.

Valdemarsviks rosarium
Valdemarsviks  kommunala rosarium har en mängd gammaldags doftande rosor Rosariet ligger nära småbåtshamnen med utsikt över Valdemarsviken.
Rosariet är utformat som en stor cirkel med flera promenadstråk. I anslutning till rosariet finns det tillgång till småaffärer, restauranger och cafeer i en rosendoftande miljö med gamla hus och  vackra bergsformationer

Rosenlunds rosarium i Jönköping
Rosenlunds Rosarium är mycket vackert beläget vid Rosenlunds Herrgård, mellan Jönköping och Huskvarna, och med gångavstånd till Vätterstranden. Rosenlunds herrgård uppfördes 1788 och byggnaderna omgavs redan då av sköna planteringar samt en trädgård.  1977 anlades på östra delen om herrgården ett rosarium som 1997-1999 fick en ansiktslyftning. 1993 anlades Lustgården, rabatter med buskar och perenna växter.
I rosariet finns ca 500 sorters rosor. Samtliga rosor har namnskylt. Här finns gammaldags och nyare buskrosor, klätter- och marktäckande rosor, vilda arter och förädlade rabattrosor. Allt omgärdat av låga buxbomhäckar.

Rosariet vid Himmelstalundsskolan i Norrköping
Rosariet visar rosutvecklingen från vilda till moderna sorter. Rosariet, liksom delar av anslutande park, är öppet alla dagar året om med fri entré.

Wij trädgårdars rosträdgård i Ockelbo
Rosträdgård med 200 olika sorters rosor, i första hand  busk- och parkrosor med härdighet för odlingszon 5.  Här får besökarna många uppslag för den egna trädgården.
Det speciella med dessa rosor är blommornas doft och buskarnas generösa växtsätt. I pergolan klänger rosor och bildar ett grönt tak. Kinesiska buskpioner, olika arter av digitalis och en mängd olika sorters klematis ingår i planteringarna, för att med sina blomningstider förlänga blomningssäsongen.

Rosendals trädgård i Stockholm

Ystads klosters rosarium

.

Pioner är härdiga och lättodlade lyser upp en trädgård med sina stora färgranna blommor som kan användas till bordsdekorationer, i kransar och i buketter.

Vanligast är bondpion, (Paeonia Officinalis) och luktpion, (Paeonia lactiflora), men även den vedartade buskpionen, (Paeonia suffruticosa) och dillpionen, (Paeonia tenuifolia) förekommer. Det finns också en mängd hybrider med varierande färg, form, bladverk och doft.

De örtartade pionerna är perenner som vissnar ner på hösten och kommer tillbaka nästa vår. Buskpionen är vedartad och står som en kal buske under vintern, vars grenar kläs med blad och blommor till våren.

Pioner trivs i vanlig väldränerad trädgårdsjord med hög mullhalt. Lerjord kan ge upphov till svampsjukdomar och försvaga plantan. Är det lerigt kan du blanda grus eller sand i planteringshålet.
Pioner vill gärna ha sol hela dagen, men halvskugga fungerar också bra. Om buskpionen utsätts för kraftig vårsol tidiga vårmorgnar kan den dock slå ut för tidigt och få skador om det blir plötslig frost.

En perenn pion ska planteras så att knopparna hamnar max fem centimeter under jorden. Planterar du i kruka ska de inte vara mer än en centimeter under jorden.  En buskpion ska planteras ca 10-20 cm under markytan.

Buskpionen ställer inga höga krav på näringstillförsel, men man kan ge buskpionen lite gödsel varje vår, medan man bör vänta med att gödsla de örtartade pionerna tills de blommat över. Annars kommer bladmassan att växa till sig på bekostnad av blomningen.

Lägg ett lager kompost eller kogödsel runt plantan så tas det upp långsamt och jämt.

Till skillnad från vad som gäller för andra perenner är det bra att ta bort de vissna bladen på hösten och inte på våren. Pioner får lätt svampangrepp och vissna halvmultna löv kan vara en övervintringsplats för svamp som sedan smittar nästa års planta.

Ser du svamp på dina pioner ska du klippa bort de de blad och knoppar som är angripna för att hindra sjukdomen att sprida sig.

Det går bra att flytta pioner. Bästa tidpunkten är på hösten och det är viktigt att plantera busken på samma djup som den stod tidigare.

Den som har fått en vacker snittros i en bukett kanske sörjer lite över att den är förgänglig och snart vissnar. Det går fint att torka rosen för att förlänga minnet, men det går också att ge snittrosen nytt liv och låta den leva vidare i trädgården eller som krukväxt. Naturligtvis måste det vara en rossort som klarar klimatet på den plats man ska odla den så bäst fungerar det kanske med rosor som växt i närheten och som man kan ta sticklingar av.

Förvandla snittrosen till en stickling genom att klippa av den alldeles under ett bladfäste. Plocka bort de två nedersta bladen och behåll tre bladfästen med blad.

Tillverka salixvatten genom att klippa färska kvistar av sälg, vide eller pil i 2-3 mm stora bitar och lägg i ett glas med vatten. Salixsläktet innehåller mycket tillväxthormon som stimulerar rotbildningen på rosen. (Bild 1)

Placera rossticklingen i salixvattnet. Låt den stå i salixvattnet ett dygn. Inte mer. Då förstörs den. (Bild 2)

Sticklingen planteras sedan i en kruka med såjord, eller med hälften ogödslad torvmull och hälften sand.  Börja med en liten kruka. Du kan plantera 6-7 sticklingar i samma kruka. Sätt en plastpåse med små hål över krukan. Sänk ned krukan i ljummet vatten ett par timmar och håll fuktigt. (Bild 3)

Efter 3-5 veckor börjar sticklingarna rota sig och växa. Efter ytterligare en vecka kan du ta bort plastpåsen och duscha plantan med vatten.

Plantera om rosplantan i en kruka med näringsrik sandblandad jord. Låt stå ute på skyddad plats några dagar. Sedan är den färdig för utplantering. (Bild 4)

Bild 1                                                                  Bild 2

Bild 3                                                                     Bild 4

Amaryllis (Amaryllis Hippeastrum)

Amaryllislöken kan skänka blomning under många år.  Så släng inte ut den efer jul utan med god skötsel kan de bli större för varje år och ge återkommande blomning.

När julamaryllisen har blommat klart klipps de bort och plantan  ska ges de bästa växtfärhållanden man kan frambringa med mycket ljus, värme, vatten och näring så att så många gröna blad som möjligt bildas.  Låt blomstjälken vissna ner av sig själv så går näringen in i löken och den torra stängeln lossnar av sig själv.

Plantera sedan om amaryllislöken i en större kruka med mer näringsrik jord, eller fyll på med näringsrik jord upptill i krukan. Ställ plantan i ett ljust fönster och ge den regelbundet vatten och näring. När våren kommer och det är frostfritt ute, kan plantan sättas ut i en rabatt för fortsatt tillväxt. Gärna i ett soligt läge med mycket vatten och näring. Om man har ett växthus, kan man sätta den under en tomatplanta där den får växa till.

När det sedan blir höst, grävs lökarna upp innan frosten kommer. Skaka av jorden och lägg lökarna med bladen kvar på en bricka med tidningspapper. Ställ brickan mörkt, t.ex. i en källare. Efter ett par veckor har bladen börjat gulna och deras näring har tagit upp av löken. Skär av bladen vid lökhalsen med en vass kniv. Rensa bort torr jord och rötter.  Bryt bort eventuella sidolökar. Ställ lökarna på en tidning i en pappkasse. Ställ kassen mörkt och vid rumstemperatur. Låt vila i ca sex veckor tills spetsarna på knopparna syns i lökhalsen.

Plantera i en tung lerkruka, vanligtvis i november. Fyll på med jord, men låt 1/3 av löken vara ovan jord. Se till att löken står stadigt. Vattna och ställ varmt,  minst en vecka, t.ex. på ett element.

Därefter ska man vara sparsam med vattning och låta jorden torka upp mellan gångerna. Efter 6-8 veckor blommar amaryllisen.

Mjöldagg är en av de vanligaste svampsjukdomarna på växter och kan orsaka skada både på nytto- och prydnadsväxter i trädgården, men även på krukväxter inomhus. Mjöldaggen visar sig som en vit beläggning på växternas blad. Ofta drabbas gurka, rosor, krusbär och äpplen av mjöldagg.

Det finns mellan 400-500 olika arter av mjöldaggsvampar. Inom varje art finns det sedan en stor mängd av olika raser och underarter. Det finns mer än 10 000 olika växterarter som kan angripas av mjöldagg och de flesta mjöldaggssvampar är mer eller mindre artspecifik. Den mjöldaggssvamp som angriper exempelvis aster angriper därmed vanligen enbart astrar eller möjligen även andra korgblommiga växter.

Mjöldagg är till skillnad mot andra skadesvampar en skadegörare som trivs i torrt väder. Öriga svampsjukdomar behöver en fukthinna på växtdelen för att kunna angripa. Mjöldaggssporen däremot har med sig vatten så den kan angripa värdväxten trots att bladen är torra. Bäst trivs mjöldaggssvampen när det är soligt, torrt och gärna blåsigt för då utsätts växterna för stress och blir lättare att angripa.

Mjöldagg symptom
Symtomen på mjöldaggsangrepp är en vit-gråaktig beläggning på bladets ovansida. Först ser det ut som vita, lite ludna prickar som sedan bildar en vit beläggning som täcker hela bladet.
Beroende på vilken växt som angrips och vilken svampras det är kan beläggningen vara luddig och vit eller tät och mer gråaktig i sitt utseende. Svampen lever mestadels på bladytan och tar bara upp lite näring ur bladen. Det som gör att bladen gulnar och faller av är att svampen skymmer solljuset. Svampen sprider sig med hjälp av sporer på sommaren. Dessa sporer skjuts upp i luften och sprids med vinden till nya blad. När det börjar bli kallare och växterna bildar knoppar växer mjöldaggssvampen in i de övervintrande knopparna. Det kan man ibland se på att en angripen knopp har inte sina knoppfjäll lika hårt ihop som en frisk bladknopp. Ibland kan knopparna till och med vara lite öppna.

Har du någon flerårig växt på tomten som brukar bli angripen av mjöldagg så är det troligt att svampen övervintrar i växtens knoppar. Du kan inte bli av med svampen utan att behandla eller byta ut växten.

Förebyggande mot mjöldagg
Det första du ska göra för att undvika mjöldagg är att ge växterna så goda förutsättningar som möjligt. Ofta kommer angreppen på växter som lider av lite närings- eller vattenbrist.
Man kan också strö ut vedaska under eller över växterna. Askan innehåller ganska mycket svavel och svampsjukdomar generellt tycker inte om svavel.

En annan sak man kan göra förebyggande är att spruta med bikarbonatlösning. Blanda 10 mg bikarbonat i 1 liter vatten och duscha över växten. Upprepa ungefär var 10:e dag.

Mjöldagg gynnas av skiftande luftfuktighet och temperatur, så om man odlar i växthus är det en bra idé att hålla en jämn temperatur i växthuset. Ställ gärna upp ett fönster eller hela dörren när solen står som högst eller använd automatiska fönsteröppnare som öppnas och stängs vid en viss temperatur.

Åtgärder mot mjöldagg
Mjöldagg är en av få svampsjukdomarna som går att behandla även när skadan redan har skett. Om man upptäcker mjöldagg skall de infekterade delarna genast tas bort ifrån växten. Gräv ner dessa t.ex. i komposten så att inte sporerna sprids via luften.
När man ser de första symptomen på bladen kan man annars behandla med svavel (Kumulus) som sprutas direkt på växterna. Då avstannar angreppet. Behandlingen kan behöva upprepas. Trots att du sprutat bort svampen kan du få missbildade skott eller blad efter angreppet och det beror på att svampen hade hunnit angripa de unga växtdelarna och suga ut växtsaft ur dessa när de skulle svälla ut till rätt form.

Släkte: Begonia (Begonior)
Familj: Begoniaceae (Begoniaväxter)
Höjd: Runt 25 cm
Bredd: Upp till 30 cm
Läge: Sol till halvskugga

Begonians ursprung

Begonian härstammar från de tropiska och subtropiska bältena som sträcker sig runt jorden, det vill säga i Syd- och Centralamerika, södra Asien och tvärs över Afrika. Släktet begonior är ovanligt på det sättet att trots att de växer så brett över hela världen är alla arter relativt enkla att korsa. Man kan alltså korsa begonior från Asien med sådana från Centralamerika utan några större problem. Hur den sedan kom till Sverige är inte riktigt klargjort men eftersom släktet är lätt att korsa är det inte omöjligt att munkar, som i många fall höll på med experimentella trädgårdar, odlade begonior som de sedan spred. Den franska botanikern Charles Plumier döpte begonian efter Michel Bégon, en under 1700-talet känd blomstermagnat.

Begonior information

Det finns runt 1500 arter av begonior i världen och dessa delar man in i grupper beroende på utseende och växtsätt. Begonian odlas både som krukväxt och som trädgårdsväxt. Även om de flesta begonior är knöl- eller jordstambildande arter finns de både som upprättväxande och hängande växter, en del liknar buskar medan andra är mer krypande. Blommorna kommer i en rad olika färger och storlekar, bladen brukar dock vara stora men asymmetriska och ha en tydlig mönstring.

De allra flesta begonior som säljs i Sverige idag är knölar eller jordstammar och dessa bör planteras så att de ligger precis vid markytan och inte djupare, med ca 1 dm mellanrum mellan knölarna.
Vissa begonior föredrar full sol medan andra trivs bättre i halvskugga. Jorden bör vara djup, väldränerad och kalkhaltig samt rik på både humus och näring När begonian är planterar vattnar man rejält så att den får en bra start, den trivs bra när jorden är lite fuktig.

Begonia skötsel

Begonior kräver inte särskilt mycket skötsel eller beskärning. Så länge man tar bort vissna delar och skadade växtdelar klarar sig begonian själv. gödning är helt onödigt då det finns tillräckligt med näring i jorden. Dock är det så att begonian trivs bäst i fuktig jord så man måste se till att vattna rikligt under de varmaste dagarna. Blir jorden för torr kommer begonian vissna.

Att föröka begonior

När man förökar begonior använder man sig oftast utav bladsticklingar. Från moderplantan tar man loss ett blad som har ett så långt skaft som möjligt och sedan sticker man ner bladet ner i jorden så att skaftet inte längre syns. Man kan också dela bladet utmed mittådern och plantera bladet på bredden så att mittådern hamnar precis under jordytan. Tids nog kommer det sticka upp nya plantor som man sedan kan plantera om i krukor. Om man vill föröka Begonia via frö sår man i en mindre kruka som placeras varmt och vattnas underifrån så att fröna inte ruttnar innan de utvecklats ordenligt. Blir ytan för torr kan man duscha den lätt med vatten. När det har blivit en liten planta flyttar man över den till en annan kruka med sådan jord som begonian tycker om och sköter den som vilken annan krukväxt som helst. Det kommer att ta ett par år minst innan den blommar.

Begonia övervintring:
Begonian klarar inte av att övervintra utomhus i Sverige. Gräv upp dess lök innan den första frosten har kommit. Skölj bort jorden med vatten och ta bort toppen med en kniv eller en sax. Därefter lägger man lbegonialöken på en kall och mörk plats som inte är för torr för övervintring. När vintern är över och våren är kommen kan man plantera ut lökarna på nytt.